Fyra dominerande faktorer har gjort Ulvön och Ulvöhamn till surströmmingens centrum i Sverige. Redan här vill jag säga att surströmming har alltid producerats där strömming fiskats och produceras fortfarande från Gävle i söder till Kalix i norr.
Trots detta; Ulvön + Surströmming = sant.

Ulvöhamn

Ulvöhamn

Faktor 1:

(Kanske inte vetenskapligt bekräftat)
Råvaran är avgörande för resultatet när man gör surströmming. Strömmingen får inte vara för fet. Fett motverkar och försvårar jäsningen.

I söder är strömmingen fetare på grund av vattnets salthalt och tillgång på föda. Strömmingen får inte heller vara för mager och “pinnig”. Det blir liksom inget att äta. Smaken kan ändå vara mycket god på en liten strömming, men??
Slutsats; Någonstans utefter Norrlandskusten måste strömmingen vara mest ultimat som råvara för surströmming. Denna kuststräcka är mellan Härnön och Skags Udde. I centrum av denna kuststräcka ligger Ulvön.

Faktor 2:

Ulvö Gamla Salteri, Axel och Herman Söderberg de s.k. ‘Söderbergarna’ var först att konsumentförpacka surströmming i plåtburk. Detta skedde ca. 1890. De handlödde burkarna och till en början även locken. Burkarna läckte då saltlake. Falsmaskin införskaffades och framgången var ett faktum.

Plötsligt blev det möjligt att leverera surströmming till hela Sverige.

Svenskarna började äta surströmming. På burkarna stod det Surströmming från Ulvön. Ganska snart sålde samtliga Ulvösalterier surströmming i plåtburk.

Andra fastlandssalterier tog naturligtvis efter men då hade Ulvön redan ett mycket betryggande marknadsförsprång.

Faktor 3:

På grund av de stora marknadsandelar som Surströmming och Ulvösalterierna fick blev leveranskraven stora. Produktionskapaciteten var ansträngd. Ulvösalterierna började köpa in färdigjäst surströmming från andra mindre salterier utefter kusten.

Det gick till så att fiskarna kom ut med sina tunnor till Ulvön. Surströmmingen provsmakades. Om den var av högsta kvalitet så köptes den.

Detta gjorde att surströmming i Ulvö-burkar oftast hade mycket hög kvalitet. Uppfattningen blev att Ulvösurströmming var godast och “bäst”.

Faktor 4:

En bit in på 1900-talet såldes ca. 80% av all surströmming i plåtburk. Många salterier försökte naturligtvis efterlikna Ulvösalteriernas burkar för att öka sina marknadsandelar.

Dahlin & Co. i Ulvöhamn tyckte att kopieringen gick för långt och Konrad Dahlin stämde 1927 Lundgrens Salteri från Norrfällsviken för stöld av varumärke. Burkdesignen ansågs vara för lika.

Dahlin & Co. förlorade i tingsrätten.
Det kunde ej bevisas att burkarna design
och text “Surströmming” var unikt varumärke.
Konrad och Axel Dahlin, ägare av Dahlin & Co, bestämde sig därför att registrera två unika varumärken. Röda Ulven och Röda Fisken.

Övriga Ulvösalterier registrerade kort därefter olika egna varumärken;
Ulvö gamla Salteri – Guldfisken och Tre Sälar
Ögren – Ulvöhöken
Vigren och Nordgren – Ulvögöken
Ulvö Fiskeri (Ulvökungen Fridolf Nordqvist) – Ulvöprinsen

Ulvön och Ulvöhamn. Sveriges centrum för surströmming var slutgiltigt etablerat.